Me, Myself and Everyone Else

Sean Banan - Jag klarar verkligen inte av honom! En av de mest irriterande människorna inom svensk underhållning, tätt efter Kjell Eriksson. Tänker strejka från jobbet så länge hans film går. Usch.

Abalone Dots - Otroligt tråkigt. Ett band som ställer upp för att få en större publik helt enkelt, utan någon som helst chans till vinst.

The Moniker - Typ som en modern, poppigare Tomas DiLeva. Inte kan han sjuna heller, han var ju bra i Idol men nej, inte här.

Afro-Dite - Fast i sin discobubbla. Helt okej svängig men kommer aldrig hålla, folket behöver någonting nytt. Inte bara ny färg på klänningarna.

Dead By April - "Sveriges största hårdrocksband"??!! Skojar du med mig eller?? Tycker i vanliga fall att några av deras låtar är riktigt bra, men det här var definitivt en av de sämre. Hade högre förväntningar.

Marie Serneholt - Texten var så otroligt dålig, musiken okej men texten drog ner den totalt och det blev bara pannkaka av allt. Plus hennes kroppsstrumpa?

Thorsten Flinck och Revolutionsorkestern - Lite speciellt men pratsång, överdrivna gester och barfota på scen. Men speciellt behöver inte alltid betyda bra...

Loreen - Inte min typ av musik alls men helt klart bäst ikväll!! En av det få som kunde sjunga också, och även om hon var helt ensam på scenen (till största delen) så var det inte långtråkigt någon gång.

*Varför är alltid mellanakten det bästa numret? Fattar inte varför den bästa låten är den man inte kan rösta på. Tex som den för nåt år sen, Tiingeling tror jag den hette den hade ju lätt klarat sig bättre än nån jäkla skitlåt vi skickade iväg istället. Det är inte frågan om den bästa låten, utan den mest underhållande låten.